i fält och tält med AMP

7/9 - 11/9 -2009

arméns musikpluton 2009 är den mest krigiska genom tiderna. låt mig introducera för er:

första grupp............................. andra grupp

och såhär går det till när vi är i fält:

på måndag morgon packade vi ihop de enorma mängder gemensam matriel som man måste ha med sig för att leva på spartanskt vis i skogen.. sedan målade vi oss i ansiktet med CAMOFÄRG! en sådan lycka! denna färg började i sanning med att vara allas bästa vän, men jag kan inte påstå att jag hyste samma kärleken till den tredje natten.. sedan promenerade vi förbi ängar och kossor till tranbygge och byggde upp våra tält och kamoflerade dem så väl att man knappt hittade hem när det var mörkt (jag gick iallafall fel ibland skall erkännas). vi gjorde även de nödvändiga tillhörigheterna ruska kort och ruska lång, gjorde en ställning till spade gräv och yxa hugg och andra grupp hämtade sin obligatoriska pinne pet.
<--- ruska jättelång och andra grupps inte helt färdigkamoflerade tält

eftermiddagen och kvällen ägnades åt teorilektion i spränghandgranat 56 och vi övade också på att kasta granatkroppar i fina bågar, skrika "spräng kommer", lägga oss ner till marken och räkna till fyra(tusen) och kastade slutligen varsin övningshandgranat med sgt thorsell, kapten karlström och den sistnämndas hund sigge.

sedan kom natten till tranbygge och arméns musikpluton. sensommarvärmen kombinerat med en brinnande kamin resulterade i en oerhört varm natt där sovsäckarna ibland kändes något överflödiga. vi hade tyvärr ett smärre manfall på tre svininfluenserade (?) soldater som låg hemma och hostade istället för i tältet och hostade, så de som gick vaktpost kring området fick gå alldeles själva och patrullera. jag har då aldrig hört så många läskiga ljud under en timme..

tisdagen randades och plutonen var förhoppningsfull och nervös inför dagens skarpa spränghandgranatskastning! att kasta en riktig handgranat är inte helt ofarligt. man hör ett "ping" när sista spärren släpper och då vet man att man att nu är det kört, nu har jag tre sekunder kvar att leva.. om man gör totalt fel alltså, och det gör vi inte. däremot blev det totalt fel i bokningen av handgranatskastningsbanan och istället hamnade vi på sofiero och skjöt ak5c.

väl tillbaka på tranbygge hade vi teorilektion i pansarskott. ett drygt meterlångt, drygt decimetertjockt, drygt sju kilo tungt rörformat vapen som man lägger på axeln och skjuter på pansarfordon med. ett genomhemskt vapen som får sina offers inälvor att börja koka och rinna ut genom munnen, fy tusan. vi övade på att låtsasskjuta på kaptenens skåpbil.

på kvällen fick vi tid att öva in ett traditionsenligt teaterspex, för abrYM som skulle komma och hälsa på dagen efter på förläggningen.

natten kom återigen, och vi är ju faktiskt en musikpluton av högsta internationella klass, och håller måttet i alla tillfälligt uppbyggda tältstäder och väder. inte en kväll utan tapto, inte en morgon utan revelj. jägarhornet är med i fält:

på onsdagen skjöt vi pansarskott med niomillimeters spårljusammo på stålbodaskjutbanan och skotten flög så pass sakta genom luften att man faktiskt såg hela kulbanan som ett rött streck. vi gjorde olika övningar där man fick ha antingen ett pansarskott och sin ak, två pansarskott och sin ak eller bara sin ak, sedan förflyttade vi oss fram och tillbaka gruppvis och skyddade varandra. det for lite väl mycket bly genom luften, tyckte kaptenen. men vi trivdes. vi förberedde oss även inför torsdagens omtalade PF-bana med att skjuta dubbelskott. dagens övning avslutades med att vi fick skjuta på rörliga mål som for fram i olika hastigheter.

sen vandrade vi hem genom terrängen och förberedde oss för yrkesmusikernas besök. löjtnant thorsell fick en strålande idé att vi skulle gömma oss, otroligt välkamoflerade som vi ju var, i olika buskar. och när YM, som gått runt och kollat på våra fina tält ett tag, började undra var själva musiksoldaterna höll hus, skulle lt thorsell blåsa i sin visselpipa, varpå plutonens förste signaltrumpetare jonatan bengtsson springer fram som ett skott och blåser uppställning i ovannämnda jägarhorn, varpå hela styrkan krigsvrålandes springer fram och ställer upp sig på en linje. fint fint. sen var det fest! när jag några dagar efter fältveckan pratade med Zlatan på MP, sa han att han och hans kompisar pratat om AMP i fält, "de sitter säkert och grillar entrecot nu", och jag gjorde honom inte besviken utan berättade att det var precis vad vi hade gjort! fint ska det vara för världens bästa pluton! (och det var gött att variera va-maten lite) vi framförde också ett stycke sångnummer, en teaterpjäs samt trumsaluten på kokkärl och dunkar och en semafor som spelade bäckar med papperstallrikar. mycket uppskattat alltihop!

sedan kom torsdagen och vi gick upp supertidigt och rev förläggningen på kanske 20 minuter. sjukt snabbt, vi är nog bäst i världen.

"se ut som ni mår!" ......................................"se ut som ni vill må!"

sedan tillbringade vi hela dagen på PF-banan. PF står för personlig färdighetsträning och detta var alltså en bana där man skulle springa runt och skjuta ner mål i en bestämd ordning med dubbelskott. det ingick att skjuta från både vänster och höger axel i liggande, knästående och stående skjutställningar, samt att kasta hangranater, krypa under och hoppa över hinder och byta magasin när det första blev tomt eller när det blev läge.

kvällen närmade sig och vid middagen, VA-middagen, funderade och diskuterade lite vad planen för natten egentligen var, nu när vi rivit vår tältstad och packat in allt i baracken. skulle löjtnanten låta oss sova i det röda huset som han lite vagt antytt, skulle vi gå en jättelång nattlig marsch, skulle vi skjuta mörkerskjutning hela långa natten som det var sagt eller skulle vi sova i ensamma vargen (valpen) ännu en gång?

det blev valpen. skillnaden från förra gången var att vi nu inte fick prata med någon. all kommunikation med andra musiksoldater skulle leda till ett underkännande. samma med användande av ficklampor efter mörkrets inbrott. klockan var nu sju och klockan åtta skulle det vara mörkt ute. vi placerades ut med jämna mellanrum i skogen, med ett stycke regnflik var, en bit snöre, ett grönt lysrör och vår egen stridspackning. väl på plats fick var och en bygga upp sin egen, väldigt ensamma, varg. med en gedigen utbildning av kn lönn av detta förfarande i ådrorna fixade varje musiksoldat detta utan svårigheter och fick en lång skön natt i total tystnad och lugn och ro, efter att kanske ha druckit en kopp varm choklad och fyllt på sin termos inför frukosten, sedan lagt sig till ro och sett sin eld sakta brinna ut. de gröna lysdioderna gick som ett pärlhalsband genom den stilla skogen, sa löjtnanten när han kom och hälsade på mig i min varg när jag just somnat.

fredagsmorgonen smög sig på och nästan alla vaknade av lt thorsells tutande bil och tjutande visselpipa, åt frulle, packade ihop sina grejer, utplånade sin ensamma varg utan att lämna av den ett spår och gick tillbaka till återsamlingsplatsen (vilket inte var den lättaste att hitta tillbaka till och jag ramlade för min del ner i en å på vägen). nästan alla vaknade alltså. efter en halvtimme ordnades en skallgångskejda efter karna som dock återfanns väldigt snabbt. sedan bar det väg hemåt livgardet, förbi ängar och kor. glädjen är stor i tälten där vi bor, men livgardet och permission är inte heller helt fel efter en vecka som denna.

Musiksoldat Lindström