100 PM

hundra pinnar MUCK!
ikväll blir det fest!

Ystad International Military Tattoo 2009

För sjätte gången sedan 1999 går Ystad International Military Tattoo av stapeln även i år. Mer än 600 deltagare i sammanlagt tolv musikkårer och uppvisningsgrupper från sju länder, så som Band of Her Majesty’s Coldstream Guards (Storbritannien), Regimentsfanfare "Grenadiers en Jagers" (Nederländerna), Heeresmusikkorps 1 (Hannover, Tyskland), Band of the Royal Malaysian Police (Malaysia), Gardesveteranernas musik- och drillkår (Norge), DunEdin Pipes and Drums (Edinburgh, Skottland). Sverige bidrog med inte mindre än Livgardets Dragonmusikkår och Livgardets Dragonbataljons Drilltropp, Hemvärnsmusikkårerna Eslöv och Skaraborg, Hemvärnets Musikkår Ystad, Blå Dragonerna ur Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkorna, Arméns Trumkår som vi sorgligt nog fick avnjuta för sista gången i Sveriges historia, och sist men inte minst Arméns Musikpluton. Störst, bäst, vackrast.

Bussresan ner tog "bara" 10 timmar att ta sig igenom. Vi fördrev tiden med bussfilm efter bussfilm (tradition!), yatzy- och kortspelande och en och annan tupplur för att sedan dimpa ner lagom till middagsdags i ett icke inhägnat P7, Revingeheds regemente, där vi också spenderade våra nätter. Det roligaste av allt var ju att de värnpliktiga soldater som bodde i de 2 logement vi renderade var tvungna att gå ut i fält i en vecka, på grund av oss! Jag kan tänka mig att de var mäkta belåtna. :) Första kvällen ägnade vi oss åt att inkvartera oss i byggnaden och se oss omkring i området. Till råga på allt hade musiksoldat Andersson T flirtat lite extra med sina päron vilket resulterade i ett lyckat poolparty med kladdkaka, gratis öl, vin och cider och inte minst guitar-hero! Var vi inte lyckliga! Vilken start på veckan. Vi fick t.o.m. skjuts hem av hans pappa i en härlig gul buss som han hade tillgång till. Vilken service alltså! Hela plutonen tackar er hjärtligt.

Poooolparty! Det bjöds härliga till på öl och bubbel... Groth och Kornfeld i "frisyr M/Ä" ;)

Dag 2, tisdagen ägnade vi åt figgövning (vi hade trots allt haft en veckas semester innan avfärd till Ystad) för att sedan göra en kort parad och visa upp våra snygga nunor inne i Ystad centrum. Kvällen inleddes med en offentlig öppningsceremoni på P7 Revinge med samtliga musikkårer/grupper, där man fick ta del av varandras musikaliska kunskaper. Avslutningsvis samlades samtliga utanför messen där det bjöds på öl, cola och till vår förfäran (musiksoldat Karlsson hade ingivit ett litet hopp om fältbageriets förtjusande wienerbröd) renklämmor! De smakade dock gott, trots att vi äter dem jämt och ständigt i lunchpacken.

Dag 3, onsdagen, hade vi världens längsta massbandsrep. Tror du inte vi storkna! Vi skulle inte bara spela igenom allt, utan när vi trodde att vi var klara, ja då skulle vi gör allt en gång till. Det är fantastiskt att man har kommit på denna underbara idé med sjukt många musiker som ska spela samtidigt, för det kommer ju låta fett. Men det där att spela i takt och ton är inte alltid så lätt som man tror. Inte minst öronen tog stryk. Det blev trots allt ett hyfsat bättre resultat än vad jag hade förväntat mig. Dag 3 var också den dag då detta inte fick hända. En av våra egna, tuttitrumslagare Gamme blev sjuk och kunde därmed inte medverka på årets premiär av Ystad International Military Tattoo 2009. Det var ju inte alls roligt att vara sjuk, inte heller att starta upp med en lucka i figget. Men vi gjorde ett framträdande i världsklass, trots luckan! Dé du! Finalen inleddes med The standard of St. George, La Baum och Tribute to Elgar som vår dirigent men också Överstelöjtnant Graham O Jones (Senior Director of Music, Her Majesty´s Guards Division, Storbritannien) arrangerat, Beatles Yellow Submarine, Sveriges nationalsång, Vid dagens slut/Parafras med trumkåristsolist Erik Vihrén och avslutades med utmarsch till Hands across the sea. Efter avslutat tattoo lämnade vi Ystad sisådär runt halvtolvsnåret och lagom till att klockan slagit ett var vi framme i Revinge. En timmes bussresa på natten är ingen hit kan jag säga, man blir inget vidare taggad att fortsätta kvällen i messen (trots att löjtnanten givit oss grönt kort, så länge två-öls-regeln strikt bibehålls). Några tappra soldater pallade dock med även detta.

Dag 4, torsdagen var en mysig dag. På sätt och vis. Dagen startade med fys som kanske inte alltid är sådär fruktansvärt mysigt när man redan kört slut sig själv på alla massbandsrep men framför allt på tattoot. Kvällens tattoo var enligt mig det bästa hittills och allas vår kära löjtnant Lindberg kunde inte annat än att berömma oss och inget annat säga än "världsklass!". Vi var mycket belåtna och tillfreds med oss själva.

Lt. Thorsell -"Mitt valspråk för idag är kick ass!"

Dag 5, fredagen var allt annat än soft. Dagen startade med AMP-konsertrep i matsalen på Revinge. Vi träffade Mj. Janhagen som vi inte träffat på mycket länge, han blev lite förvånad att vi lät så bra som vi gjorde och det var ju såklart roligt att höra! Förmiddagen fortsatte med lunch som vi utspisade på Öja Krog för att sedan ta oss med den fantastiska bussen in till Ystad och Österportstorg för rep inför Youth Parade- för ett drogfritt Ystad där vi spelade mer "ungdomsvänlig musik" om man får uttrycka det så, som t.ex. National Emblem, Mikas välkända Grace Kelly, säckpipornas glansnummer Highland Cathedral och sist Red Pennant. Massband är härligt! Som Gamme skulle ha uttryckt det. På tal om Gamme, han var tillbaka och kunde stå på benen igen! Är det inte härligt! :) Så utan lucka paraderade vi stolt in på den fullsatta regementsarenan till Flagparade, för att sedan övergå i Lv5, trumma trumsalut, höra Abrahamssons ljuva stämma ljuda "framåt, maaarsch!" i tyst drill för att sedan spela denna vackra brudmarsch från Revsund och sedan avsluta med hornsolo i Highland. Maffigt! Kolla in på oss på http://www.youtube.com/user/Olofify. Och glöm inte heller bort att Sveriges Television TV-sänder i juletid i år! Programmet kommer att produceras av Bengt Roslund vid Ord & Bild Respons i Malmö.

Dag 6, lördagens parad gick av stapeln vid Österport och avslutades med en liten konsert vid torget. Direkt efter paraden var det pang på med 15 minuters roddning innan vår konsert gick av stapeln. Det var fruktansvärt roligt att spela med sättningen AMP! Jag grämer mig redan att det inte finns många sådana tillfällen kvar. Det var härligt att vi var omtyckta i publiken, nästan så de slet kläderna av sig av glädje! Efter konserten bar det av direkt till ett BRÖLLOP! Hör och häpna! Detta brukar inte Arméns Musikkår göra i vanliga fall, jag tror inte ens man kan hyra oss för sådana tillfällen och i så fall kostar vi nog en hel förmögenhet men den här gången var ett litet undantag. Dottern till en högt uppsatt inom den beridna högvakten skulle gifta sig och VI, AMP, skulle göra en liten överraskningsspelning lagom till att brudparet tågade ut ur kyrkan. Detta gjorde vi till Pontus Estlings arr "Brudmarsch från Revsund". Mycket vackert tyckte vi. Denna späckade dag avslutades självklart med tattoo, men inte vilket som helst! Det allra sista i Arméns Musikpluton 2009s historia. Tråkigt, men sant. Gamme var med även i dag och det var vi jätteglada för! Vi var först ut i programmet och sedan hade vi typ 2,5 timme ledigt innan finalstarten. Man hann ju bli riktigt sömning. Inte hjälpte Ystad tattoo-ölen något vidare heller. Musiksoldat och vicekorpral Hall spelade det vackraste han kunde som jägarhornssolist i Vid dagens slut/Parafras som vi alla får njuta av när Ystad International Military tattoo TV-sänds i jul! Avslutningsvis tog vi för sista gången bussen tillbaka till Revinge där vi mitt i natten, sömndruckna som vi var, packade väskan för hemresan dagen efter. De flesta pallrade sig också ner till messen för en sista kväll med trumkåren. De fick t.o.m. lite extra tid av tattott det absolut sista som hände i föreställningen. Vi och hela svenska folket kommer att sakna den tappra skara underhållare som har varit våra käraste grannar hemma på Gardet i Kungsängen. Snyft.

Sist men inte minst vill jag tillägga den recension Robert Dahlström skrev i Ystads allehanda, se http://www.ystadsallehanda.se/article/20090814/NOJE/244787609/1066.

- "Jag är väldigt förtjust i den svenska Arméns Musikkår för deras enorma pondus och självsäkerhet. Både musikaliskt och i den militära baletten, som speakern överstelöjtnant Claes-Göran Andersson kallar det, fanns ingen tvekan eller osäkerhet och det gör upplevelsen avslappad och behaglig."

Musiksoldat Kornfeld

televisionrecension

jag kollar just nu på oss på tv för andra gången den här veckan. (wow!) och jag blir arg varje gång:
linda nyberg säger fel ("fyra härliga trumpetare!" hallå! räkna till tre?)
linda nyberg håller AMK-emblemet uppochner..
linda nyberg säger "det här står ju inte i manus", det är väl iallafall tre gånger.
lily säger "ja vi har ju faktiskt spelat i skansens vaktparad!" med ett tonfall som får oss förstå att hon tycker att alla andra är lite sämre.
lily och susie kör nån konstig kvasiplayback så de får dubbla röster när de har tillgång till levande orkester! och inte vilken orkester som helst heller.
de filmar publiken när de inte alls klappar med i "oh mama".
de klipper bort taptot.
de klipper bort LDKs bästa marsch som jag har glömt vad den heter.

däremot blir jag full av lycka varje gång:
hornen låter sjukt bra.
AMK låter sjukt bra.
mina vänner är snygga i tv!
trumkåren spelar och spexar.
sergeanten spelar säckpipa såsom bara sergeanten kan.

josefin

på bästa sändningstid

REKLAM

Ikväll, kära vänner, är vi på TV! Världens bästa Arméns musikkår spelar konsert tillsammans med våra försvarsmusikcentrumvänner Trumkåren och LDK i femtiosju och en halv minut mellan åtta och nio ikväll. Lili och Susie sjunger schlager, Zillah och Totte buktalar, Håkan Björkman spelar karnevalen i venedig och allas vår sergeant Robert Wallgren spelar ett smäktande säckpipesolo. Ingen bör missa det här. Om man oturligen inte kan titta ikväll så går programmet i repris, inte en, inte två, inte tre, utan fyra gånger.

Med pukor och trumpeter, 1 augusti, 20.00, SVT1.

senaste tiden

hej hej hallå i bloggen.

det är första augusti och plutonen har sommarlov i nio dagar

och jag tänker inte braka (inte heller försöka strypa mig själv med therrabandet)

det har varit lite glest mellan blogguppdateringarna sedan frankrike, men ingen skada skedd, jag kan lugna er alla med att vi bara har haft kul. vi har haft en gästdirigent med bred skånska och galna australiensiska stycken av en ännu galnare australiensisk kompositör som dirigenten jörgen flink berättade mycket om. han var väldigt fascinerad av denne excentriske mans liv och musik, och det var orkestern också. vi repade in tre stycken stycken och framförde två av dem på stortorget lördagen den 11e juli. det tredje stycket, lads of wamphray som min SPKs ömma fader raskt döpte om till vampyrkvinnan, var det tänkt att vi skulle spela på gripsholms slott onsdagen efter, men på grund av regn fick vi skapa ett ö-råd i orkestern och rösta bort större delen av repertoaren som jörgen uttryckte det. stackars publiken. men vädrets makter äro outgrundliga oövervinnerliga. oss var det inte lika synd om, gripsholmsvistelsen var allt annat än ovärd. packgruppen fick åka traktor och vi andra fick äta glass och mysa runt på en väldigt pittoresk plats med miniatyrtåg, örtträdgårdar och värsta slottet.

parallellt med ovannämnda repetitioner och konserter gick vi högvakt varje dag, sju dagar i rad. det var inte helt nådigt för ambisen men vi presterade som alltid så bra som bara vi kan. vi gjorde en grym högvaktsvecka och spikade stora figget för sista gången på länge. och jag tröttnar aldrig på att kolla på oss på youtube som alla fascinerade turister lägger upp. tänk så många människor som har sett oss paradera fram genom stockholm och på slottet. h u r j ä d r a m å n g a s o m h e l s t ! just det.

veckan efter detta var det ingen rast och ingen ro kan ni tro. vi dunkade in ett nytt fig på tre dagar. vi satte det på två. sen gick vi högvakt fyra dagar till och två av dem sparkade vi även röv på stockholm military tattoo. det var slutsålt båda dagarna. några ym, som hade rast och ro och välförtjänt semester, kom och kollade på oss, det var roligt!

den 24 juli firade vi 200 dagar. så efter tattoot på söndagskvällen blev det fest såklart, vi åkte in till stockholm och hade kul och kom hem till kungsängen samtidigt som de första var på väg till sina permiståg. och dagens japanska ord var party förstås.

efter fyra dagars permission hade vi tjänst två dagar till, bara för att kunna njuta extra mycket av ledigheten. vi har gått vaktparader, spelat för john eriksson fastän han är död (vet ni inte vem det är? säg det inte högt) lämnat in våra paraduniformer på kemtvätt igen och fått ordergivning inför ystad. nu återvänder vi inte till livgardet på himla länge, för direkt efter ystad är det sommarlov igen (det ni, två sommarlov! inte alla har det så bra som vi), och det är mest bra men också lite dåligt. livgardet har nämligen en aldrig sinande källa av världens bästa frukost, det blåa guldet:

Musiksoldat Lindström

Två veckor = ett nytt figg, sex högvakter och två tattooföreställningar

Sitter framför datorn och drönar första dagen på en veckas välförtjänt sommarlov. Ur högtalaren hörs inspelningen från premiärkonserten och försätter mig i rätta stämningen för ett litet blogginlägg. Den senaste tiden har varit hektiskt men också väldigt, väldigt rolig! Våra kära yrkesmusiker har gått på semester vilket har gett AMP (vpl och kontraktsanställda) chansen att spela ihop sig till en fin liten ensemble.

Det började förra måndagen när vi hade tre dagar på oss att lära in ett nytt fig. När jag säger tre dagar skojar jag inte. Det fanns verkligen inga marginaler. På torsdagen skulle vi gå vår första högvakt och på lördagen var första föreställningen på Stockholm Military Tattoo. Men vi hade förberett oss väl och det gick bra. En första glimt på resultatet ligger ute på youtube tack vare musiksoldat Andersson:

http://www.youtube.com/watch?v=6vs27x6ve6c&feature=related (del 1)
http://www.youtube.com/watch?v=lLqEiQ0UZEU&feature=related (del 2)

Tattoot var trevligt och det var kul att se vad det finns för annat folk i militärmusiksvängen i Stockholm. Det bästa var dock speakern innan vi som sista nummer gick in på arenan: "Trots att det börjar regna kan jag lova att vi har det bästa kvar" Ha!

Det blev en kort liten uppdatering. Förhoppningsvis fyller andra på med mer :)

Musiksoldat Groth