gröngölingar

det har ryckt in flera hundra små människor i fjärde skvadron och de bor i vår tonfällekasern. de glider runt i motoroverall, pälsmössa (!), lumpenglasögon och orolig uppsyn och de frågar om lov när det är tokfullt i matsalen om de får sitta i innersta rummet (aka fömusc-matsalen). de hittar inte till lastkajen när de ska hämta ut sitt kvällsmål utan vill gärna ha sällskap dit. det är sött. vi är så jävla inte-nyinryckta. vi skriker 31 pinnar mmmuuuccckkk i matsalen så alla hör, även thorsells förlängda öron och han tycker att vi borde vänta till efter atomstadiet, men där är vi ju nu så det är inga problem.
vi har dessutom presenterat oss ordentligt i kasern 214 onsdag morgon 05.55 med trumrevelj, p10 och hohenfriedberger i modell ä med plym till deras ära. deras befäl skrek "uppstigning", men med nyinrycktas skrämselfrekvensinställda öron hörde de "uppställning" och två långa rader bildades på två korta sekunder. tjejen i städskrubben vågade inte komma ut förrän vi marcherade iväg på en kolonn från höger.
vi har snyggare mxdojor än på länge och vi glänser mer än nånsin, så alla får veta det vi redan vet. vi är best of the best top of the line cream of the crops. och om en vecka är det BAL! och det kommer bli så jäääla nice!

30 PM

30 pinnar!

alla
talar
om
muck

nu blir det fest!

rubrik kubrik

två bilder från två mycket festliga tillfällen:

en spexig drink ala knut ^ . . . . ett festligt tillfälle ^
(boxholmsplutonsfesten)

nu acetonar jag bort mitt långpermissionsnagellack och åker tillbaka till livgardet och lär mig slåss (det är skyddsvaktsutbildning hela veckan med kapten silver)!

allt som har hänt!

HEJ
nu ska jag på ett överskådligt, lättläst, intressant och trevligt sätt berätta om de senaste tre och en halv veckorna i kollektivet arméns musikkårs värnpliktigas gemensamma liv. det är inte helt lätt. hur ska jag börja? börja från början där börjar man bäst, sa en klok människa till mig en gång. vi testar väl det.
när vi kom tillbaka från permissionen luktade det häst och det gick omkring 14 något hjulbenta rödbaskrade människor i vår korridor. LDK. vi hann dock inte hänga med dem så mycket eftersom att de mest bodde i tält, placerade ut minor och bekantade sig med sina ak5or. vi skjöt dock pistol tillsammans båda plutonerna. glock 17, så jävla äkta! på min och lindvalls plats såg det ut såhär:

(AMK kårformering i tomhylsor)
sista helgen i september hade vi sedan en bejublad konsert i eskilstuna, det var sista gången vi spelade tom jones och de andra gamla dängorna! och så spelade vi äntligen lite percy grainger, det var populärt i kåren! publiken tyckte om det också, eskilstuna gillar oss!
vecka 41 kom mycket trevlig gästdirigent, Hans Ek, till oss och repade in ett helt fantastiskt filmmusikprogram med musik från örnnästet, braveheart, flykten från hönsgården, slaghöken, das boot med flera. detta kompletterades med ronny som konfrancier och följande helt otroliga solister: sara ståhlberg, kristian möller, sebastién (på en cool flöjt, inte trombon), sergeant wallgren (på irländsk säckpipa som han lärde sig till konserten! cred! det är andra gången i år det har visat sig väldigt praktiskt att ha en regementstrumslagare som är bäst i sverige på säckpipa) och anders rydström (som även var en fantastisk producent till hela kalaset och som dessutom hade köpt en aladinnask till plutonen! tack tack!), dessutom fixade löjtnant lindberg en grym ljussättning! vi gav denna föreställning för fullsmockade arena grosvad i finspång, med stående ovasioner, nästan utsålda örebro konserthus och inte lika utsålda berwaldhallen. halva publiken gick garanterat hem och satte på fyra timmar långa das boot efter konserten.

efter denna intensiva vecka var det ingen rast och ingen ro utan tre väldigt intensiva dagar där vi spelade folkmusik med pontus estling, major janhagen lärde oss dirigera och löjtnant lindberg gav lektion i stavföring. det var kul och givande och trevligt och massa andra positiva ord som ni får tänka ut själva. om jag hade jättemycket häftiga bilder från johns undervattenskamera hade jag berättat om när sju ur plutonen var och provdök i jakobsberg, men det har jag inte. jag vill dessutom säga att rubriken i det här inlägget är lite missvisande. nu har jag inte tid att skriva mer blaj för jag ska åka till oslo! på återseende. /josefin

skyttemärken!

numera glittrar det på nitton musiksoldaters modell ä! tvågrensmärket i guld eller silver och automatvapenskyttemärket i guld eller silver fick samtliga deltagande i märkesskjutningen den 22 september, då vi sprang fyra kilometer med våra ak5:or och skjöt åtskilliga skottserier med olika skjutställningar, ställningsväxlingar och tidskrav från hundrametersvallen. 1 oktober var det dessutom den stora prisskjutningen, där de flesta av de deltagande musiksoldaterna fick märke och två musiksoldater erhöll medalj. allt detta delades ut under en väldigt högtidlig och fin ceremoni på ursvik precis innan sista högvakten den 7 oktober så att alla kunde se hur bra vi är!

vi är inte bara bäst, vi är snyggast också!

BLING BLING!